Det hade gått många jobbiga, tråkiga och nästan olidliga skoldagar när jag en dag av halvt misstag, halvt avsikt kom in på STS hemsida. Där läste jag om att åka på ett utbytesår till något land bland ett stort urval. Att jag då snabbt gick in på sidan om utbytesår i USA var självklart. Vilket ställe skulle jag hellre åka till än till USA? Nej, det var klart att jag ville dit framför Frankrike, Spanien, Italien eller andra fina ställen. Dagen efter visade jag en av mina bästa vänner, Elvira, hemsidan (
www.sts.se/usa) och även hon blev sugen på att dra iväg. Senare samma dag fyllde jag i en intresseanmälan och gick efter det till mamma och frågade om jag fick åka. Hon trodde nog inte riktigt att jag menade allvar, eftersom jag för ca. två år sedan inte ens vågade sova borta, och sa då ja. Jag fick svar och då drog allt igång.
Allt det hände då på några få dagar i början av mars och i slutet av mars skulle alla papper vara inskickade. Då skulle jag också hinna gå på en intervju innan det. Intervjun gick mycket bra faktiskt och det var inte på något vis jobbigt, förutom kanske den engelsktalande delen. Jag har något emot att prata engelska med svenskar - vet inte varför, det bara är så. Men det gick bra och sedan tog det bara någon dag innan de sa att jag var godkänd och fick åka. Mamma fixade de flesta papperna, då jag hade mycket i skolan vid den tiden. Men även jag fick ta tag i några saker som t.ex. att läsa igenom alla regler och bestämmelser. Alltså mest allt jag inte får göra under min tid i USA. Det är mycket, kan jag säga! T.ex. att jag inte får vara i samma rum som någon som dricker alkohol eller använder droger, vilket = inga high school-partyn.
Jag var också tvungen att gå på en hälsokontroll och även ta några sprutor. De två sprutorna var mot Polio och Hepatit A & B. Polion gjorde inte alls ont att ta, men Twinrix-sprutan (den mot Hepatit) gjorde så in i bänken ont och den kändes som om en stark, elektrisk ström gick igenom armen - aj! säger jag bara. Dock värkte Polion i flera dagar efteråt, men inte Twinrix-sprutan.
Efter allt detta skickade vi in alla papper, som var fulla av underskrifter och stämplar från doktorn, lärare och rektorn. Kvar var att fixa visum.
För att få ett visum till USA är man tvungen att personligen infinna sig på Amerikanska Ambassaden i Stockholm. Jag åkte dit tillsammans med min nära, redan nämnda, vän, Elvira, och gjorde det hela till en liten resa. Vi åkte till Stockholm på måndagen och hade en mycket trevlig kväll. På morgonen dagen efter ringde klockan 5:20 och när vi hade vaknat drog vi till Ambassaden, där allt gick smidigt och enkelt, men att sitta och vänta en, två timmar var inte någon höjdare. Jag har dock hört om värre upplevelser med mycket längre väntetid än vad jag fick utstå. Resten av tisdagen och även onsdagen shoppade vi loss och jag tror att jag talar för båda två när jag säger att det var en oförglömlig resa där vi fick klara oss själva, njuta av livet och, framförallt, ha kul.
Nu är det enda kvar för mig att få en familj, vilket medför var i USA jag kommer bo och när jag kommer åka från vårt fina land, Sverige, och mina underbara vänner och min familj.
"Sometimes it's the smallest decisions that can change your life forever." - Keri Russell
