Välkommen till min blogg!


Jag är en 17årig tjej från Svenljunga, som heter Amanda Ragnhage. I slutet av sommaren 2011 åker jag till USA för att i 10 månader uppleva ett High School-år. Det ska bli awesome och ni får följa mig på vägen!

oktober 07, 2011

Torsdag den 6 oktober

Eller som amerikanerna skriver det: 10/6/11
Det var väldigt svårt för mig att lära mig skriva på det sättet. Det är som att det bara byter månad hela tiden och att det ät samma dag i olika månader i ca. 30 dagar. Knäppt.
     Vill ni kanske att jag ska förklara dagen för er? Då gör jag det! Om du svarade nej på frågan gör jag det ändå.

Dagen började som de flesta andra dagarna här: Jag vaknar upp till Gitarr Riff på iPhonen, snoozar en gång, eller två, smetar Helosan på munnen, spelar lite Wordfeud, tar på mig kläderna jag bestämde mig för dagen innan, för att inse att jag inte vill ha på mig det och tar på mig något helt annat. Sedan drar jag mig de fem metrarna till toan där jag sätter in linser, plattar till och sedan puffar upp håret. Efter det är det meningen att jag ska äta, men jag går oftast till mitt rum och Facebookar lite eller tar en tupplur. När jag igen kommer in till toan för att sminka mig brukar Alba vara där med. Jag känner ofta i den stunden att morgonen är en bra morgon, tills Alba startar sin musik. Då vill jag bara slänga den där jädra iPod Touchen (eller the iTouch, som Alba kallar den.) i väggen. Hon spelar partymusik eller typ Selena Gomez eller någon riktigt irriterande låt som spelas på radion om och om och om och om igen.
     Med hopbitna tänder sminkar jag mig och stormar sedan ut till köket för att käka yogurt med cheerios eller kanske en banan. Sen rusar jag till mitt rum där jag tar på mig mina stjärn-Converse som Anna, ironiskt nog, köpte till mig när hon var i USA, och även min nya, snygga kappa och till det min nya, snygga halsduk från forever 21. Bild på den nedan.


Vid den tiden (kvart i åtta) drar vi oss till garaget och försöker få hundarna in det med. Sen bär det iväg till skolan.

Idag gick jag och min syrra till våra skåp i Hall 30 och lämnade våra jackor där. Som vanligt gick vi därefter till det vanliga bordet. Idag satt där Stacey, en gravid tjej som rodnar lätt med är hur go som helst, Clarissa, en galen tjej med sjuk humor men som bär på mycket kärlek och Ashley, en annan gravid tjej (ja, jag är vän med två gravida tjejer. Crazy!), som jag har blivit riktigt bra vän med de två senaste veckorna. Efter ett kom Courtney, som jag var med på senaste football-matchen och även Tori, som är min enda nära vän här född 94. Det är lite knäppt att jag har vänner som är 14, 15, 16 och 17 här. 14 liksom!! Jag tror att det är en av det bästa sakerna med High School - man hänger med dem man passar bra med, inte de som är lika gamla som en.
     Första lektionen hade jag ett trigonometriprov, som var enkelt. Igen, som på högstadiet, är jag en av de bästa i klassen och det känns skönt. På gymnasiet var de flesta av oss ganska jämlika. Det var tråkigt. På advon ägnade jag största delen till att lära Tori att göra handtricks på bordet, eller vad man nu kan kalla dem. Kajsa, du vet vad jag pratar om i alla fall, eller? Aaaanyway, tredje lektionen var spanska och den har jag inte så mycket att säga om. Förutom att den mest irriterande ungen i världen som brukar vara i vår spanska inte får vara kvar längre. Jag är så lycklig!!! Lunchen bestod av pizza och lite sallad. Bild nedan var från förra veckan när vi åt samma sak.


På food production gjorde vi dutch babies som var ganska goda faktiskt. Jag kommer verkligen sakna min food production klass nästa termin, som är om typ 7-8 veckor. Det är så härliga människor där i alla fall. På journalism gjorde vi som vanligt inget speciellt mer än att fylla i vårt Work Sheet där man ska skriva vad man gör på varje journalism lektion. Det är så svårt att hitta på tre saker man inte har gjort.
     Efter skolan åkte vi bussen hem och började städa efter en stunds vila. Jag tror jag städade i typ två och en halv timma sammanlagt. Pust. Varför jag städar kan jag berätta i ett snarkommande inlägg.

Nu måste jag sova för jag måste duscha på morgonen imorgon... Jag ger en bild på Ashley när hon har sin moosetash.

Hahaha, fattar ni!?!?! det är älghorn (moose horns) och en mustasch samtidigt!!! Det är en moosetash!!! HAHAHA xD


XOXO, 
Amanda

oktober 04, 2011

The Way Life Goes

Det är så mycket ni inte vet och så mycket som ni aldrig kommer att få veta. Jag skulle kunna berätta om alla mina vänner här borta, men jag vet inte om ni skulle vara så väldigt intresserade av det. Ifall ni nu skulle vara det får ni gärna säga det i åsikter.
     De här människorna är ändå den största delen av mitt liv just nu. Jag har kommit riktigt nära Rebecca och när hon ler mot mig och ger mig en kram på morgonen känns det som om den dagen inte kan gå fel. När de andra människorna säger hej, ler eller säger hej då efter skolan får jag en sådan skön känsla av samhörighet med dem. Jag är inte bara en främling som inkräktar i deras revir - nej, jag är en av dem och det känns så underbart.
     Redan har jag fått inbördes skämt och jag har lärt hur jag ska bete mig kring alla amerikaner. Jag vet vad man inte ska prata om, vad man ska prata om och vilka ämnen som överrumplar till och med den sociala typen, amerikanen. Ofta önskar jag att jag föddes som amerikan, men då skulle jag förmodligen inte känna att det här livet är det jag passar bäst in i. Sen skulle jag ju då inte klä mig i europeiska kläder och det hade ju varit hemskt. Jag vill ha mer kläder! Alla matchningar är redan förbrukade, men som tur var handlade vi lite mer kläder i helgen. Så nu är jag lite lyckligare.
     Jag hoppas att jag på onsdag kan åka till Portland eller Vancouver, som båda ligger ungefär lika långt ifrån Stevenson, med Rebecca. Hon behöver skor till Homecoming, som inträffar den 29onde oktober, och jag behöver en klänning och skor till samma tillfälle. Vi får se hur det blir.
     Jag bjuder här på en bild på Elvira från vårt Skypesamtal igår. Hon äter saker jag saknar - fil och Proviva.

Här är btw mon favoritlåt just nu: The Strokes – Last Nite


XOXO,
Amanda